Jag vill inte vara ung mamma (Eller skall jag bara säga mamma?). Tyvärr, men jag har mycket kvar att uppleva, många saker att göra! Jag vill resa, festa och springa runt som en idiot. Jag är väl helt enkelt inte mogen än. Fast undra om man någonsin blir det?
Jag kan tänka mig att man blir mogen, för man är illa tvungen om man nu skall ha barn (hemskt det lät, inte menat så).

Mina barn kommer bli barnligare är barnsligast, och gud så kul dom kommer ha det!

 

 

I lördags på jobbet kunde jag inte tänka på något annat än min vän Teresa som, som sagt, skall få sitt barn snart. Egentligen var hon beräknad tills den 17 Sep. Men senaste mötet hos barnmorskan visade att det kanske blir förlossningsdags redan den 1 Sep! NICE? 
Jag bara tänkte och tänkte på den lilla söta ljusrosa krabaten som hon kommer ha hemma i sin famn. Det låter ju ändå helt underbart på något sätt.

Jag kommer dock inte ens våga hålla i ungen. Jag kan ingenting om barn.

- obs, nu kommer hon inte tillåta mig hålla honom efter hon har läst detta, haha!

 

 

Jag har ävern börjat fundera över varför detta med att vara ung mamma är så mycket merannorlunda än att vara mamma? Liksom, bara en vanlig mamma? Hur kan ämnet "ung mamma" eller "unga mammor" vara så stort? Det är ju hur många som helst som är det?

 

Jag hatar tele2.
Just nu gör jag det i alla fall.

För ca två veckor sedan beställde jag ett abonnemang hos tele2. Comviq kompis, det innebär att jag smsar, mmsar och ringer gratis till alla tele2/comviq mobiler. Sedan kostar det 0,69 kr i uppkopplingsavgift.
Eftersom jag smsar ganska (väldigt) mycket, speciellt med min pojkvän som inte har comviq så beställde jag ett så kallat sms-paket samma dag som jag tecknade abonnemanget. Killen jag beställde utav lovade att aktivera mitt sms-paket samma dag som min nya kontantkort för abonnemanget aktiverades.
Några dagar senare ringde jag igen för att kolla hur man går tillväga om man vill betala sin mobilräkning med autogira (de drar summan direkt från kontot). Jag frågade då tjejen om även mitt sms paket var inlagt och hon svarade ja.

Idag krånglade min mobil skit mycket och jag kunde varken smsa eller ringa. Jag fattade ingenting. Då ploppade det upp en text där det stod något i stil med: "Detta sms har inget stöd. Kontakta din operatör."
Så då ringde jag till min operatör, tele2.

Då visar det sig att idioterna som jag pratat med innan har lagt in mitt sms-paket, för det fanns ju där i min "profil" eller vad man skall kalla det, men INTE aktiverat det. Och vad är det enda jag gör på jobbet? Jo, nämligen smsar. Så de har alltså tagit betalt för alla mina sms till andra operatörer än tele2 comviq.
Jag sa till tjejen, som var mycket trevlig, att jag inte tänker betala eftersom det är dom som har gjort fel. Och hon höll ju såklart med mig och var väldigt hjälpsam.

Men ändå. Nu kommer jag få två alldeles för höga fakturor. Och när jag får dom måste jag ringa in så att de kan åtgärda problemet för att sedan skicka mig en ny räkning.
Och tänk om jag inte hade haft något saldotak (summan du kan spendera på en månad)? Då hade jag ju aldrig märkt det och så hade det kommit hem en SKIT DYR räkning om en månad.

Jag vet att jag inte behöver betala osv. Men man blir ju ändå orolig! Det är så mycket skit inom just mobiltelefoni-världen. Man blir ofta lurad hit och dit.
Jag tänker ju verkligen det värsta. Att de kommer säga att jag skulle ringt in tidigare eller något (ringde ju iof idag, typ 20 dagar innan nästa faktura skickas ut) och att jag måste betala ändå. Eller att jag måste betala för att sedan få tillbaka pengar om typ... ett halvår?

Direkt efter jag hade pratat med tjejen så fick jag ett sms där det stod att mitt sms-paket kommer aktiveras 2009-08-07 dvs. imorgon enligt beställning. Så jag kommer ju bara få en räkning på mina samtal och sms för de första 7 dagarna denna månaden. Men tänk om dom säger till mig: "Nej, det står här att ditt sms paket aktiverades 2009-08-07 här, så tyvärr får du betala för de skickade smsen."

DÅ DÖDAR JAG NÅGON. Jag fattar allvarligt talat inte hur de kan vara så klantiga.

Bör jag ringa igen och säga något för att vara helt säker?

Jag blir så jävla förbannad!

I maj fyllde en kompis år, låt oss alla henne för EVA. Jag och Yam hade tänkt att ge Eva en piercing i present eftersom jag är den som hellre vill ge lite roliga presenter.

Jag fick en bok med massa gamla bilder från när vi först blev kompisar och fram tills nu av Eva. Det var jätte fint och jag blev jätte glad. Men vad skulle jag kunna göra som är betydelsefullt tillbaka? Jag hade också kunnat göra något med bilder... men hur kul är det att få typ samma grej tillbaka? Jag började faktiskt göra ett bildspel som jag tänkte spelat upp när hon fyllde år. Men eftersom jag jobbade till ca kl 19 på kvällen och skulle missa middagen och allt gjorde jag inte klart bildspelet.

Hur som helst så ville Yam inte vara med på presenten längre och ville hellre köpa något eget. Och jag som skulle jobba hela veckan hade inte riktigt tid att köpa en present ringde upp Eva och berättade om min idé samt varför den inte blir av osv. Jag undrade även om någon annan kompis till henne kanske ville vara med på den istället.

Då fick jag numret till en tjej som jag, tja, man säger väl känner, men egentligen så känner jag ju faktiskt inte henne. Hon och Eva var bästa kompisar en period i alla fall.

Hon var på och hon skulle ta med sig pengar till födelsedagsfesten plus en annan kille som skulle lägga en del också.

Men tjejen hade inga pengar på sig, och killen gav mig typ ¾ av pengarna. Tjejen sa att hon skulle ge pengar till Eva en annan dag, och då räknar jag ju med det. Dom är ju faktiskt kompisar precis som jag och Eva.

På bussen eller vart vi nu var ger jag Eva pengarna från killen och frågar om hon vill ha pengar av mig med. Men hon sa att det inte spelade någon roll när hon fick dom. Jag hade ju bestämt att jag skulle gå med henne.

Veckan efter när jag började sommarjobba börjar jag smsa om att jag skall beställa piercing-tid men det var lite jobbigt med när och så. Jag visste ju inte när Eva kunde osv plus att hon fortfarande inte hade fått pengar av tjejen. Och vad skall jag göra då? Hon sa att HON skulle ge pengar till Eva, inte till mig. Och eftersom jag inte känner henne, anser jag, att jag inte kan ringa och kräva pengar av någon bara sådär. Är hon en vän så hade hon väl gett pengarna till henne och tänkt efter.
(Visst, lika illa att Eva skall kräva pengar av sin vän. Men de känner åtminstone varandra)

I somras när vi var ute och badade en dag bad Eva mig att smsa tjejen och fråga. Jag gjorde det och då fick jag svaret att hon var i Turkiet och att Eva skulle få pengar så fort hon kom hem därifrån. Men jag har inte hört något av Eva om pengarna, och vad skall jag då säga?

Och igår kväll fick jag en kommentar på bloggen där det stod: "att du J skulle fixa min blogg va ju också en del av min födelsedagspresent, men den får jag tydligen inte heller då..."

Jag tycker att man kunde skrivit: "Hej, hur går det med min present? Jag fyllde ju år för skitlänge sedan!" eller något i den stilen. Jag tycker att den kommentaren var ganska kaxig.

Och sedan fortsatte vi att smsa om saken. Jag tycker att hon la väldigt stor press på mig för hela grejen, jag har försökt. Det är fortfarande pengar från tjejen hon skall ha för att hon skall kunna få sin present. Och tjejen har lovat 3 gånger att ge dem till henne (sa till tjejen en gång till igår varpå jag fick svaret: "skall jag ge henne pengarna? Då gör jag det så fort jag kan!" Vad trodde hon liksom???

Och nu är då Eva skit arg på mig för hennes vän inte kan göra rätt för sig.

Hon skrev väldigt mycket om att hon la ner mycket tid på min present osv. Men jag vill helt ärligt höra vad hon ville ha tillbaka av mig. Jag är den som ger roliga presenter istället för seriösa. Och det enda jag skulle kunna göra som sagt tillbaka till henne som skulle betyda något har också med bilder att göra. Och hur kul är det?

Hon ville ha piercingen väldigt mycket när jag frågade, och jag vet inte vad jag skulle kunna gjort annorlunda.

Men nu vet jag till nästa gång att man skall samla ihop pengarna innan i ett kuvert eller liknande. Men som sagt, detta var en present med kort varsel.  Plus att detta var min första "ge-bort-något-i-pengar-stil-present". Inte visste jag vad jag skulle göra. Jag litade ju såklart på att alla skulle sköta sin del av presenten.

Kan förstå att hon är besviken, men då skall hon vara minst lika besvikna på dom andra samt inte ge mig all skit för det.
Fick ju bland annat skrivet på sms: "Trodde fan att vi var kompisar men tydligen inte. Schyst tjej."
Så bara för att man inte fixat någons perfekta present så är man inte bra kompisar?

---

Att jag ens skrev ett inlägg om detta är för att detta är precis vad vännen gjorde om mig.

Hej hej bloggen!

Guuud, jag är så himla trött så jag vet inte vart jag skall ta vägen. Jag satt inne i omklädningsrummet nyss och tog en powernap på 20 minuter! Haha, undra vad folket tänkte när jag bara var borta?
Viiiiisst, jag är en dålig arbetare. Men jag kan antingen sova lite, eller bara läsa massa bloggar som jag gör hela dagarna? Eller så gör jag lite av varje? Funkar perfekt! Tummen upp för det!

Egentligen skulle jag tränat Body step idag som är min favorit aktivitet på gymmet. Men jag har blivit så slapp med tränandet plus att jag är så himla trött idag så jag tror inte att jag kommer få ut något av träningen ändå om jag går på passet. Jag kör en timme eller något på crosstrainern istället. När man känner svettan rinna är då man mår som bäst, right? Plus att då har jag lyckats förbränna en timmes tv-tid också, som jag istället kan lägga på att plugga körkortsteori.

(var tvungen att ta bort bilden som låg ute här :( )

En kompis smsade mig precis och frågade om jag skulle gå med ut ikväll. Jag tänkte bara: "Neeeej! Aldrig mer dricka." efter i lördags / söndags.
Jag var den som alltid festade förr, sedan skaffade jag en pojvän och därmed ett liv. Vi gjorde saker istället och ja, jag slutade uppskatta att festa. Nu har jag festat och förbrukat alkohol 4 helgeri rad och liksom... jag har ju haft roligt men... jag föredrar faktiskt en hemmakväll med en stor godisskål hos älsklingen? Eller som sagt spela fyrmannakotte med pojkvännen Robin, hans vän Patrik + flickvän Malin sent en lördag kväll (vilket vi skall göra på lördag och jag längtar faktiskt lite, haha).

Hela livet är en fest! Så man behöver ju inte festa på helgerna jämt!
När man festar skapar man inga minnen, och jag vill gärna ha lyckliga minnen tills när jag blir gammal och grå.
Klart man har roliga saker att prata om efter en fest. Och man kan säga "åhh, kommer du ihåg vad han gjorde..." hit och dit. Men det är inget minne som sätter sig i hjärtat (oftast i alla fall, finns ju undantag).

Denna tjejen har sagt några kloka ord! Eller rättare sagt ganska många kloka ord.
Tycker verkligen att alla skall kika in och läsa hennes två senaste inlägg: "Var är alla riktiga förebilder?" och "Bloggvärlden".

Vill dessutom bara passa på att säga grattis till hennes och Hampus små bebisar!

Jag vet inte så mycket om BlondinBella (BrunettBella?) faktiskt. Jag är inne och kollar hennes blogg ibland. Läst lite under kategorin "Självförtroende skolan" eller vad den heter. Kollat lite bilder osv.
Men jag blir ju såklart väldigt fördomsfull när jag läser vad Ellamarie skriver i sin blogg om henne. Och det hon skriver låter ju vettigt.

Något som förbryllar mig är att jätte många har kommenterat hennes inlägg med att dem läser bloggar pga. vad som står i bloggarna. De läser bloggar beroende på om de är intressanta eller ej.
Men hur kommer det sig då att bland annat Kenza och Kissie har så många besökare? Eller tja, de lägger ju faktiskt ut egopics och bilder på vad de har shoppat under dagen... (ironi)

Hejmorgon!
Eftersom "Godmorgon"-frasen redan använts en gång idag...
Jag är tyvärr inte lika pigg som Yam och föredrar att äta frukost på jobbet samtidigt som jag läser lite bloggar och kollar aftonbladet.se. Det har blivit min dagliga morgonrunda kan man säga.


Och nu när jag sitter här och dricker min morgonkaffe (jag som inte ens dricker kaffe egentligen.) snubblar jag såklart in på en artikel som gör mig jäkligt förbannad.


En 80-årig dam lämnades orörlig i sitt hem i tre dagar trots att hon egentligen skall ha hemtjänst tre gånger om dagen!
Det här är absolut förbjudet, detta får inte hända.
Jag kan allvarligt talat inte förstå hur något sådant här kan hända.
Kommer hemtjänstpersonalen inte ihåg får de väl skriva post-it lappar som de sedan slänger när de har varit hemma hos någon.
Tänk om det var din farmor som bor i en annan stad? Eller din mormor när du åker bort över helgen?


"- Det är oerhört allvarligt och beklagansvärt. Nu måste jag omedelbart undersöka vad som har hänt."  -Britt-Marie Karlén chef för äldreomsorgen i Huddinge kommun


Ja, så låter det ju alltid. Och det värsta är att man kan säga alltid, för detta händer såpass ofta. Äldreomsorgen är enligt mig helt fruktansvärt.

Detta kan bero på att det inte finns pengar, fel system eller människor utan sympati. Vad vet jag... men något måste ju förändras.


Jag själv sommarjobbade på ett äldreboende i Göteborg förra sommaren. Mina arbetsuppifter var att laga mat, möjligtvis mata, vara social och gå ut på promenader med de gamla. Jag var på en avdelning för korttidsboende dvs. rehabilitering och avlastnings avdelning.
Jag stortrivdes och de äldre människorna var så himla tacksamma och artiga.
Men varje dag, och då menar jag varje dag, var personalen rent ut sagt dumma i huvudet. Det kanske är små saker, men hade det hänt mig hade jag känt mig helt förnedrad.
Jag började jobba kl 7 varje dag. Och vid 9:30 tog personalen alltid kafferast samt att de skulle gå igenom hur personer på boendet mådde, vad som skulle göras och sådär.
Eftersom jag inte hade några omvårdnads-uppgifter var jag aldrig med på kafferasten eftersom det kändes helt onödigt. Jag var med första veckan och dom sa inget vettigt alls. Den mesta informationen gick dom igenom redan på morgonen kl 7. Så det var en kafferast helt enkelt, och ALLA tog kafferast samtidigt. De åt dessutom av de boendes mat - som de betalar för!
De äldre som satt kvar vid bordet bad mig ofta om hjälp eftersom jag satt ju precis bredvid. De ville ha mer frukost (kunde jag ordna), kissa och gå till sina rum med rullatorn.
Jag fick inte göra tunga lyft (hjälpa upp på rullatorn) egentligen vilket jag började göra ändå eftersom personalens svar när jag sa att tex. Ida ville gå och lägga sig var: "Då får hon vänta, vi har möte nu."
Vadfan? Har alla möte samtidigt?
Flera gånger hände det också att de boende kom fram till mig och berättat hur de lyckats gå på toaletten själva eftersom ingen kom när de larmade. Tänk då hur många de var på hemmet som inte kunde ta sig fram själva överhuvudtaget?
Tro mig, så mycket var det inte och göra. Personalen socialiserade sig ofta med mig och den andra sommarjobbaren. De kunde ju lagt ner tiden på annat.


Detta är något som kummunerna borde lägga mer pengar på.
Efter min erfarenhet vill jag ALDRIG ligga på hem och jag har sagt till alla som känner mig att ta dö på mig innan det är dags.

Självklart finns det hem som är bättre och sämra än andra. Men generellt så är det inte så bra.


Det är många fler än jag som tycker illa om äldreomsorgen. Och vad jag har hört så behanldas de äldre "värre än hundar".
Vad tycker du om äldreomsorgen?