Ja så kan man nästan säga att jag känner mig. Hemkommen från jobbet klockan elva och varit igång hela dagen. Jag älskar att jobba men när man kommer hem har man så mycket energi så man vet inte riktigt vad man skall göra med den. Idag tror jag att jag har upplevt den värsta timman i mitt liv?

Jag satt på buss 16 påväg hem från jobbet idag. Jag lyssnade på musik och smsade som vanligt. Jag skulle även till MQ för att köpa ett mar leggings som min kompis lagt undan för mig eftersom hon jobbar där. Jag var fruktansvärt trött och gick av bussen för att hoppa på en spårvagn. Plötsligt känner jag mig liksom lite lätt.. något saknades? Det tog inte lång stund förren jag kom på att jag inte hade min väska med mig? Min ÄLSKADE väska var kvar på bussen som redan hade åkt!!

Otroligt nog blev jag ganska lugn och tänkte att det inte var någon idé att få panik. Det enda jag hade på mig av ipoden och min mobil, tur var väl det. Jag fick ringt till västtrafik och anmält min väska på bussen. De sa att de skulle ringa upp inom en stund och så ringde jag mamma som fick spärra mitt bankomatkort. Men västtrafik ringde inte och pappa fick komma och möta mig. Vi sprang runt mellan olika busschafförer som kom och gick men ingen hade en aning om vad vi kunde göra för att påskynda processen. Vi bestämde oss för att ringa igen och då sa han som svarade att ja skulle få prata med henne som jag pratat med först... så med andra ord "hon skulle ringa upp".

Vi åkte till polisstationen men de "hade stängt för allmänheten"  det kan jag tycka är typiskt Frölunda i ett nötskal. Vad ska de vara bra för? Om stationen ligger kvar kan de väl lika gärna ha öppet?

Vi åkte i alla fall hem och så fick jag ett samtal från västtrafik i Uddevalla som sa att hon skulle återkomma inom 5 minuter eftersom jag sa att jag nu hade väntat en timma. I min väska låg min plånbok med leditimation, bankomatkort, nycklar och allt. Hon fick i samma stund som jag satt med polisen i telefon för att göra en anmälan på "borttappat gods" tag i min väska och den fanns att hämta på hisingen! Har nog aldrig varit så lycklig i heeeeela mitt liv!

Som tack gav jag killen som var ung (och säkert tyckte att jag var världens bimbo som inte kunde leva utan min väska) 100 kr som tack. Men kortet är spärrat och jag kommer inte ha bankomatkort på en vecka, jag känner mig lagom handikappad. PLUS att jag förlorde de 100 kr som jag gav som hittelön. Men man lär sig av sina "misstag".

Så min tanke är.... om jag nu lyckas råka ut för detta när jag är under 20?... Hur skall jag då blir när jag fyllt 60? En senil tant?