Hallelihallelå

De första timmarna på arbetspasset brukar jag passa på att läsa mina dagliga bloggar samt andra kanske mindre bloggar som är minst lika intressanta!

Och på något vänster så kom jag in på den här bloggen.
Jag sitter här med en obehaglig känsla över axlarna. Jag skrämmer upp mig själv när jag läser sådant här och kommer säkerligen att inbilla mig att det gör ont i kroppen när jag lägger mig ikväll. Och då kommer jag börja tänka tillbaka på den här bloggen och bli rädd! Tänk om det spökar hemma hos mig, men att jag inte har sett det än, och nu när jag läst bloggen så blir jag mer mottaglig?

Jag tror verkligen på att det finns övernaturliga ting trots att det aldrig har visat sig för mig. Jag har aldrig fått något tecken. Men för mig är det lika självklart att spöken finns som att det finns aliens (dvs. Liv på en annan planet).

Och på tal om sängen. Det är nog där jag är som räddast (jag är faktiskt mörkrädd rätt ofta) eftersom det är mörkt, långt från lampan, sårbar och ensam. Jag är rädd för att när jag tittar skall jag se något, eller se skuggor av något som jag inte riktigt kan urskilja.

Men det är även i min säng som jag är som mest skyddad. Jag har ju en liten sänglampa så jag kan se allt om jag vill, ett täcke som skyddar och att ligga med ryggen nära väggen gör så att inget ont kommer därifrån.

Dessutom blundar man oftast i sängen, åtminstone jag gör det. Och det man inte kan se är ju inte farlig. Det man inte ser finns inte och det man inte ser händer inte!

Dubbelmoral kring min osäkraste/säkraste plats i hemmet?